Benjamin GDD, world travels

Det har hant sa otroligt mycket sedan jag uppdaterade for bara ett par -tre dagar sedan sa det ar omojligt att forsoka fa med allting.

Till en borjan sa kan jag saga att jag fortfarande forundras over hur otroligt stor och mangsidig stad Seoul ar. Varje gang jag tar mig till en ny stadsdel sa kanns det som om den har stadsdelen anda borde ses som sjalva centrum. Har finns stora hoghus, sevardheter och tempot ar hogt. Om man skulle skicka en nyanland turist i Seoul till en enda plats, handelsernas centrum, sa borde det anda vara hit. Men det finns i sjalva verket inget centrum i Seoul. Det hander saker overallt, det finns saker att se overallt och man far helt enkelt forsoka hinna att ta med sa mycket som ens tidsschema tillater.

Man kan ta en titt pa tunnelbanesystemet for att forsoka fa en bild av det hela:
Det finns 8 olika linjer att ta sig runt pa, manga linjer har upp till 50 stationer (aven om manga stationer kan vara gemensamma for flera linjer). En enda station i sig har ofta upp till 10-11 utgangar i flera plan. Sa, det ar inte litet inte..
 

Bildtext: Myoeng Dong subwaystation, 10 exits.

Bildtext: Random station. Rod pil: " You are here" hahaha
 
Jag vaknade iaf i torsdags och bestamde mig for att ta mig till marknaden i Namdaemun. Aterigen, det har maste anda vara "centrum" tanker man nar slutligen kommit upp fran tunnelbanan och far syn pa vart man dykt upp. Men icke.
Namdaemun var en nice stadsdel, mycket hoga hus och oppna gater, paminner lite om New York (aven om jag aldrig varit dar an haha).

Namdaemun

Koreanska flaggor som hanger langsmed gatorna. Koreanerna ar stolta av sig.

Tog mig genom gatorna och kom slutligen fram till mitt mal : Namdaemun market. Packat med folk, inga turister sa langt ogat kan na. Kan ju iofs tillaggas att det knappt finns manga turister i Seoul overhuvudtaget. Det ska finnas en stadsdel (Itaewon) dit alla utlanningar aker och bor och dar engelska talas i storre utstrackning, men jag har medvetet hallt mig borta darifran.

Namdaemun market.

Efter det att jag kom hem fran marknaden sa kan man pa ett satt saga att det var borjan pa jobbig serie handelser. Nar man ar ute och reser sahar sa rakar man ju ut for mycket och det finns mycket att dra lardom av. Men det kan samtidigt bli valdigt mycket nar man redan ar upptagen med att forsoka ta sig runt, handla och kopa saker utan att tala spraket. Detta samtidigt som somnen och matintaget blivit nagot lidande.

Pa kvallen sa var tanken iallafall att jag skulle trana for forsta gangen. Jag har velat traffa local b-boys (breakdansare for you outsiders) anda sedan jag kommit hit. Jag hade kontaktat en amerikansk kille fran bboyworld (aterigen, hemsida for breakare) som bodde och tranade i Seoul, som skulle hjalpa mig komma igang. Han sjalv skulle inte trana den kvallen men han gav mig tunnbelbannestationen och vagbeskrivningar dit sa att jag skulle hitta dit sjalv. Stack ut vid 9 tiden pa kvallen och resan dit var inte kort.

Hursomhelst sa kommer jag fram efter ett antal tunnelbanebyten och jag hittar till slut universitetet dar traningen ska aga rum. Darinne ar det helt dott med undantag for koreanska elever som tranar pa sina instrument for orkestern. Uppenbarligen ingen traning idag. 
Besviken tar jag mig den langa vagen hem igen. Jag far tag pa killen pa MSN som forklarar att det maste bero pa att det precis varit nyar och det. Imorgon ska han se till att folk tranar och da kan han mota upp mig eftesom han ocksa ska trana.
 Deal, jag far hans nummer och jag ska ringa honom under morgondagen sa att vi kan stamma traff.

Dagen efter vaknar jag med en chock som vantar pa mig nar jag tittar mig i spegeln. Mitt ansikte har svullnat upp och jag ser verkligen forstord ut, och da underdriver jag!
Anda sedan jag kommit hit sa har jag kant mig lite irriterad i ansiktet, det har kliat lite under natterna och jag ha markt att jag haft lite bl'a'mmor (det heter val sa? "eksem" later lite val extremt for att beskriva det") runt kinderna, knappt markbart for andra an mig sjalv. Men nu idag sa hade det svullnat upp fullstandigt och jag var rod i hela ansiktet. Dessutom sa var ogonlocken uppsvullna till max och jag liksom kisade fastan jag holl ogonen helt oppna (nastan som en local haha ! )

Har har ni en bild av hur jag sag ut, kansliga tittare forvarnas!

Bildtext: Snygg.

Sa, jag blir lite smatt nojjig och forsoker losa det hela. Jag antar forst att det ar en allergisk reaktion till sangen jag sovit i och gar direkt och checkar ut tva dagar tidigt fran mitt boende. Jag overvager sedan om jag borde forsoka kopa medicin pa ett apotek nagonstans eller istallet  ta mig till ett sjukhus. Sjukhusutlagg ska tackas av reseforsakringen men det hela kanns valdigt omstandigt sa jag valjer helt enkelt att forsoka mig pa att hitta ett apotek. Googlar lite och far fram att apotek heter yak guk pa det inhemska spraket. Jag har tur och hittar ett inte alls langt ifran mitt hostel i Hapjong.


Bildtext: Yak Guk, kan vara bra att lagga pa minnet.

Jag forsoker forklara mina symptom for den stackars tanten inne pa apoteket, mest genom kroppssprak och handrorelser. Hon ger mig ett paket tabletter och forsoker forklara vad det jag har, hur/nar jag ska ta tabletterna och vad tabletterna ar bra for. Synd bara att hennes engelska ordforrad bestar av "morning", "evening" och sma forstaende nickningar med huvudet nar hon ser mitt stackars ansikte. Snall var hon iaf !

Jag tar mig tillbaks till mitt (f.d.) boende och forsoker luska ut vad det ar jag precis kopt. Jag visar asken for en japansk rumskamrat som med stor anstrangning kunde tyda en av raderna som tanten i apoteket pekat pa. Han slar sedan upp ordet i en koreansk-japansk ordbok och tycks forsta. Jag a andra sidan forstar inte alls vad han pratar om sa han slar upp samma ord i en japansk-engelsk ordbok. Inte blev jag mycket klokare av det. Sa jag googlar och far fram en engelsk-svensk ordbok. Det visar sig att jag uppenbarligen drabbats av n'a'sselfeber. Synd bara att jag fortfarande inte har en aning om vad det ar jag har. Sa efter ytterligare mer googling sa jag far slutligen, via en hemdoktor-sida pa internet, en bild av vad jag drabbats av. Tydligen sa kan man om man lider av olika allergier (it's mee!) raka ut for det har om man varit under stora pafrestningar.  Jag gissar att det hela kan ha lite att gora med faktumet att jag varit uppe i 50- timmar i strack, levt pa bananer och nudlar i paket och att Sydkorea dessutom ar ganska kallt och bistert som det ar.

Hur som helst sa trodde jag fortfarande att det hade lite att gora med mitt boende sa nu gar jag pa upptacksfard efter ett nytt! Det kan dessutom vara ett bra tillfalle att fa se nya stadsdelar av Seoul tanker jag. Jag bestammer mig for Namsam Guesthouse i Myeong Dong. Sagt och gjort, jag tar mitt pick och pack och satter mig pa tunnelbanan. Folk tittar lite konstigt pa den ovanligt slitna backpackern fran Europa med igensvullna ogon och omatchade kladerna, men vad gor det. Jag kommer fram till Myeong Dong och jag gillar omradet direkt.


Bildtex: Myeong Dong.

Jag hittar hostelet men de har tyvarr inga lediga rum, jag maste vanta till morgondagen. Jag far lana deras dator och valjer bara att leta efter det narmaste hostelet som finns. Vid det har laget ar jag sa trott och sliten och mitt ansikte gor sa pass ont att jag inte orkar aka runt och leta, jag vill bara sova! Narmaste heter kort och gott Myeong Dong Guesthouse. Jag tar mig dit, betalar for ett rum (smatt overpris) och dackar i sangen. Inte direkt nagot vidare rum jag hittat, men ett STORT plus var faktumet att det fanns nagon slags varme-element inbyggt i madrassen. Det kandes som om man sov pa ett element helt enkelt, obeskrivligt positivt ! Jag hade lite svart att somna till en borjan men till slut sa fick jag en valdigt god natts somn.

Imorse vaknade jag upp runt 8 tiden pa mitt provisoriska guesthouse. Mitt ansikte kanns mycket battre, svullnaden har till stor del gatt ner och jag kande mig utvilad for forsta gangen pa lange.


Bildtext: Half-human again.

Packade ihop mina grejer, checkade ut och vandrade tillbaks till guesthouse nr.1 i omradet, Namsan Guesthouse. Nu far jag veta att det blivit lite missforstand, Namsan Guesthouse har inga dormitories (man betalar bara for en sang i ett rum tillsammans med andra backpackers) utan bara rum med flera sangar dar man betalar for rummet. Utmarkt om man ar flera, samre om man ar ensam pa budget.

Vid det har tillfallet sa kanner jag mig lite uppgiven, for mycket motgangar pa for kort tid. Men i samma ogonblick bestammer jag mig helt enkelt for att inte tycka synd om mig sjalv. Det har ar vad som gor jorden-runt-resande sa pass givande och larorikt, sa att satta sig ner och klaga vore bara idiotiskt.

Den snalla receptionisten later mig anvanda internet pa hans hostel fastan jag inte bor dar. Han bjod ocksa pa mackor med jordnotssmor, tog fram karta och vagbeskrivning at mig och var allmant hjalpsam. Stort tack till honom! Jag staller in kursen pa Hostel Korea i Sinseol-dong och tar mig dit via tunnelbanan.

Jag kommer fram och tar mig upp fran tunnelbanan. Precis nar jag kommer upp fran stationen sa borjar det snoa ganska sa kraftigt, lite konstigt med tanke pa att det inte ar sa varst kallt ute anda. Det var riktigt roligt att se hur hysteriska koreanerna blev av snofallet. Trottoaren blev som ett honshus fyllt av yra hons som desperat ville soka skydd fran "ovadret" som harjade.


Bildtext: "Storm"


Bildtext: Stolt koreansk kille i snobollskrig med sin over-sized snoboll haha!

Det kravs mer an sa for att bita pa en kille uppvaxt i Sverige minsann. Jag kanner mig pa valdigt bra humor nar jag kommer fram till mitt nya hostel. Ansiktet borjar se mycket battre ut och hostelet verkar dessutom vara en riktig fulltraff. Rent och prydligt, bra rum, utmarkta duschar och framforallt den trevligaste och hjalpsammaste killen nagonsin i receptionen, vid namn Lee. (Alla koreaner ar iofs jatte hjalpsamma och trevliga, sa det kravs mycket for att sta ut sa har).
Jag far dela rum med en stokig thailandare (som enligt uppgift snarkar valdigt mycket) och en helskon svensk som ocksa aker jorden runt. Lee i receptionen hjalper mig boka plats till breakforestallningen och jag far en plats till forestallningen imorgon klockan 18 (Extreme crew ar med!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).

Sa. All is well. Det kan vara svart att forklara, man maste nastan ha gjort nagot sant har sjalv for att forsta. Men det hela ar bara sa sjukt larorikt. Varje dag lar man sig lite mer om en ny kultur men annu mer om sig sjalv som person. Man maste ta motgangar for vad de ar, aldrig nagonsin ge upp och alltid vara tacksam for det man har. Vanner och familj, det ar sant som spelar roll. Min famij ar det basta jag har, GROUNDED betyder mer for mig an nagonsin. Jag saknar Mino men vi ses snart igen!

Sa, nu nar jag skrivit sahar langt sa far ni garna lamna en kommentar. Jag sjalv ser fram emot att trana for forsta gangen ikvall. Sen sa ska jag strax borja leta efter flygbiljetter till mitt nasta stopp pa resan: Tokyo!

Men forst av allt sa ska jag ta mig till narmaste restaurang och fa i mig lite skysst budget koreansk mat!

Hade bra tjaraaaaaaaaaaa