Paradise found
Vi aker runt sju tiden pa kvallen och kommer fram till hamnstaden kring 6 pa morgonen. Jag sover mestadels av vagen men det ska enligt Robin och Kim ha varit en ratt langtrakig resa. Tre timmars vantan innan vi hoppar pa den nagot tveksamma farjan som tar oss till Koh Samui pa dryga timmen eller tva. Nar vi glider over vattnet och passerar den ena obebodda djungelon efter den andra sa tanker vi alla tre att det borjar likna nagot!
Bildtext: En av manga oar utanfor Thailand.
Vi kommer fram och tar oss till Bophut stranden men bokar bara rummet for en natt. Vi kanner alla att vi vill bort fran Koh Samui med sina chartertyskar och overpriser i restaurangerna snarast. Vart mal ar installt pa Koh Phangan dar vi ska forsoka leta upp den mest avskilda och oupptacka lilla stranden som kan hittas for lite quality-relaxing.
Baten till Koh Phangan tar dryga 30 minuter och val framme tar vi en co-taxi (som en pick-up buss dar man sitter pa flaket tillsammans med andra som ska at det hallet. Typ som om man liftade fast man i sjalva verket betalar for det.) till Thong Sulat. Har hittar vi ytterligare en taxi som vi efter mycket dealande om pris kommer overrens med. Vi hoppar pa och han tar oss raka vagen upp for berget och in i djungeln pa en "vag" som knappt var vard namnet.
Efter uppemot en timme kommer vi ut ur djungeln och vi tror knappt vara ogon. Vi har fatt en fulltraff likt inget annat. I en stor bukt pa norra sidan av on ligger "Haad Thong Nai Pan Yai". I ryggen har vi massiva djungelbekladda berg, vi star pa en lang, otrolig strand med inget annat an kokosnotter, bungalows och ett fatal turister och locals. Framfor oss har vi pa vardera sida massiva bergsvaggar som stupar med stora stenklot rakt ner i havet, for att inte namna den helt o-fria perfekta horisonten. Fem natter spikade och vi kunde inte ha varit nojdare. Omradet bjuder pa omkring fem restauranger (om man ar villig att ta en promenad i nagon av vaderriktningarna), ett par stallen for tvatt av klader och 3-4 bungalowbyar sida vid sida langsmed stranden.
Har har ni lite bilder fran omradet. Vi har ju inte sa mycket att gora om dagarna sa man passar pa att fota lite mellan maltiderna och simningen!
Bildtext: Vyn fran verandan. 20 meter fran havet har man det bra.
Bildtext: Japp, bild.
Bildtext: Stranden.
Bildtext: Lite palmer pa strandkanten.
Bildtext: Har inte kollat termometern men det kan val vara omkring 26-29 grader C.
Bildtext: Tjock djungel pa bergssluttningen i ryggen. Det dar diggar jag.
Bildtext: Sunset i Thong Nai Pan Yai
Sa pa dagarna chillar vi ratt hart, inte alltfor tight schema om man sager sa. Pa morgonen gar jag upp kring 8-9 tiden och tar en 15 minuters springning langsmed stranden med min Ipod. Sen vankas det frukost pa var grymma restaurang for alla maltider, ocksa den pa stranden. Sen ar det val mest bad. Vi har aven kayakat ett par dagar och tagit oss ut pa jakt efter andra helt obebodda strander.
Bildtext: Me & the ocean. Underskattad axeltraning.
Bildtext: De har drog vi runt pa i 30 minuter. Bland de sjukt roligaste jag gjort pa aratal. SNABBA!
Sa.. Det var allt for den har uppdateringen. Vi lar stanna kvar har i ett par dagar till och ta det lugnt och chilla. Sen sticker vi over till Haadrin som enligt uppgift ska vara den finaste stranden, dock valbesokt av en och annan svensk och tysk. Darefer vankas dykcertifikat pa grannon Koh Tao.
Stay tuned! Och ni som laser det har, oavsett vem, far garna lamna kommentar sa jag far lite feedback. Kul att veta vem som laser det har egentligen hahah. Lycka till till Robert, Romario och Viggan (GROUNDED) som drar ivag till Brasilien i dagarna. Grymt KILLAR!!
Bildtext: A bench in the djungle.
Bangkok scam
Sista dagarna i Bangkok var lika daliga som de forsta. Efter det att man trottnat pa smutsen, varmen, patrangande tuk-tuk forare och faktumet att min vaska blev snodd sa akte vi pa annu fler overraskningar.
Nar vi bestande oss for att sticka fran Bangkok tidigt sa stack vi ut pa jakt efter en billig biljett till Koh Samui (oarna), framst via tag. Nar vi kommer ut fran ett hotell sa erbjuder en ovanligt tillmotesgaende tuk-tuk forare oss ett lojligt lagt pris pa en tour av sevardheterna i staden/ omradet (sevardheter enligt honom). Sa vi hoppar pa och betar honom de fyra kronorna han ber om och vi slapps snart av vid ett tempel dar vi moter en aldre man som efter mycket trevligt kallprat tipsar oss om en butik dar vi absolut borde kopa vara skraddarsydda kostymer, "bast och billigast i stan"! Vi upptacker snart att var nasta stop pa "touren" var just den affaren ("hoppsan"), hette for ovrigt Top 10. Val dar inne sa tittar vi runt men koper inget eftersom vi redan skaffat oss skraddarsydda kostymer. Utover butiken tipsade aven den aldre mannen om en resebyra dar man far de absolut billigaste priserna pa transport inom Thailand, T.A.T. (Tourist Agency of Thailand). Aven det marker vi snart finns med pa var lista over stopp vi fatt av tuk-tuk snubben.
In pa resebyran dar vi moter fler trevliga manniskor som vill ge oss paketpris pa allt fran boende till resa och dykcertifikat pa oarna. Vi far snart en ryggradskansla av att alla inte ar riktigt sa arliga som de vill utge sig att vara, sa vi forsoker samla uppgifter och forklarar att vi vill komma tillbaks imorgon men det uppskattas inte. Tuk-tuk foraren marker snart att vi inte har kopt nagot pa varken av affarerna och hans leende och trevliga skamt forsvinner lika snabbt som han sjalv (sa snart han fatt betalt).
Sa om ni ar i Bangkok, se upp for tuk-tuk forare som samarbetar med bade affarer och "privatpersoner" som saljer, som vi senare markte, prylar till grova overpriser. Hall er borta fran TAT och Top 10 och framforallt tuk-tuk forare som vill ge er tours av sevardheter for 20 B tot.
Det enda bra vi hann med att gora innan vi stack fran Bangkok var att ga pa Muay-Thai turnering. TAT-killen forsokte aven salja biljetter hit till overpriser. 
Bildtext: Muay Thai!
Bildtext: Utsikten fran vart hotell dagen vi stack. *Gone*
One night in Bangkok
Vart hotell var a ena sidan valdigt fint och det var en helt annan standard an vad jag var van vid efter 18 dagar av hostelfrossa i Seoul och Tokyo.
Bildtext: Robini pa hotellrum
Bildtext: Kim hahaha
Men vi markte snart att vi hamnat i ett omrade vars gator hade genomgaende temat: prostitution.
Vi hade tva natter bokade och redan efter forsta kvallen ute bland fulla 40-ariga engelsman och sma thailandska kvinnor sa bestamde vi oss for att det rackte. Vi checkade ut efter en skon engelsk frukost (scrambled eggs bacon n toast) och tog taxi till vart nya stalle.
Bildtext: Skon pase med saker jag samlat pa mig efter bara tva veckor. Maste skicka hem saker snart.
Vart nasta stop var valkanda Khaosan road dar 95% av alla backpackers bor. Sawasdee Inn blev hotellet och visst var det lite samre standard men vi orkar inte klaga. Enda problemet ar att var AC later som om den skulle kunna kyla ner ett shoppingcentrum men har en effekt pa 0 W.
Bildtext: Fruitdrink on Khaosan road
Hittills har vi varit och kollat in stora MBK kopcentrumet, lyxiga Siam Square och dessutom varit pa stora (las: gigantiska) JJ market (weekend market). Efter en hel dag av prutning och inkop sa hamnade notan for hela shoppingpasen pa 550 kr! (tva par shorts, skor, tre tshirtar, skosnoren, tva par badbyxor och sakert fler saker som jag glomt nu)
Bildtext: Kokosnotter gar hett pa gatorna. 4 kr st, som hittat.. MBK mall i bakgrunden
Igar stack jag och Robin ner och tranade med ett stort gang thai-breakare som hangde utanfor just MBK. Har tranade man pa asfalten (faktist ganska bra glid) pa en gangbro dar det blaste svalt i den 30 gradiga varmen. Det var riktigt kul och kandes bra att komma igang med traningen och breakarna var dessutom bade trevliga och ganska duktiga (lite skadad efter den extremt hoga nivan i Seoul).
Bildtext: Practice spot Bangkok. Fler breakare dok upp inom kort.
Efter vi tranat ett tag sa far jag ett litet sar i handen och Robini overtalar mig att jag behover sticka till apoteket och kopa aceton for rengoring av saret. Men nar jag ska hamta min vaska bland alla de andra 15 vaskorna som legat 3 m bort (inom fullt synhall liggandes mot en stor reklamskylt) sa ar min vaska borta!!
Jag letar igenom och lackar till slut nar det gar upp for mig att den har blivit snodd precis framfor ogonen pa alla 25-30 breakarna som tranat inom 5 -10 meters hall fran dar vaskorna lag. Jag forsoker minnas vad jag stoppat i den och kommer fram till att jag blivit av med 2000 kr i thailandska pengar, korkort, kanske VISA kort, byxor, nyckel till hotellet och safetybox, mobil, papper och dessutom min nya skona vaska jag kopt i Seoul.
KAOS! Kanslan av tomhet och ilska ar ratt pataglig. Men Kim kollar efter och paminner mig om att jag lamnat bade pengarna och nyckeln i hans vaska for forsta gangen sedan vi kom till Bangkok. Helt otroligt skont att slippa bli av med pengarna! Men det kandes fortfarande nervost eftersom jag inte visste om mitt VISA-kort var pa vift nagonstans och tomdes for glatta livet. Vi sticker ivag till narmaste polisstation och rapporterar men det verkar inte som om det finns mycket att gora at det hela. Jag far iaf en polisrapport som jag ska lamna till min reseforsakring som jag ska ringa pa mandag.
Vi tar en taxi till hotellet och till min stora lattnad sa marker jag att jag lamnat VISA kortet hemma for kvallen, precis som jag hoppats. En lika stor lattnad var nar Kim tar en nogrannare titt i sin vaska och hittar mitt korkort som han ocksa tagit hand om under traningen. Ganska sa otroligt att han tagit allting i precis ratt tid. Allt som jag blev av med var alltsa ett par byxor for 90 kr fran Seoul, en vaska och en mobiltelefon!!
Bench 1 - Bangkok 0
Det gar alltsa inte att ringa till mig langre eftersom min telefon formodligen saljs billigt pa en marknad just nu. Lite arg men ocksa lite lattad med tanke pa hur illa det kunde ha gatt.
Jag vet att det kanske later vardslost att lagga ifran sig vaskan men om ni varit pa plats sa hade det inte verkat lika konstigt. VI hade vaskorna under full uppsikt inte mer en 3 m fran dar vi tranade och vaskorna lag mot en reklamskylt / vagg. Sa vi trodde det skulle vara lugnt alltsa, tyvarr inte fallet..
Alla tre kanner vi att Bangkok inte ar ratt stalle for nagon av oss och det kanns som om vi trottnat pa allting efter bara tre dagar har. Vart nasta stopp ar Koh Samui, Koh Phangan och Koh Tao- oarna dar vi ska varva ner och njuta av sol och bad i dryga tre veckor. Det som aterstar nu ar att hamta ut vara skraddarsydda kostymer som vi mattade upp idag (skraddarsydd jacka, byxor och tva skjortor for 1200 kr) och bestalla tag eller buss (inte bestamt oss an riktigt).
Var sista kvall i Bangkok ska vi spendera pa Rajadamnoen for att titta pa Muay Thai, Thailands nationalsport. Bokningar av tag/buss till oarna och bungalows haller vi pa med i skrivandes stund. Formiddagen imorgon blir en expresstour av Bangkoks valkanda sevardheter, sasom liggande Buddha statyn och flytande marknaden.
Bildtext: Rajadamnoen stadion tidigare idag.
Bildtext: Buddhistiskt tempel och Thailandska flaggan.
Sammanfattningsvis sa kan man alltsa saga att det inte ar nagon toppenstad vi hamnat i. Har kryllar det av svenskar, engelsman och amerikaner. Det ar olidligt varmt aven om solen knappt tar sig genom det tjocka lagret av avgaser som ligger som ett tacke over staden. Jag langtar till o-livet !
Bildtext: A bench on Khaosan Road.
Bye bye Bangkok!
Tokyo Hong Kong Bangkok
Sista dagarna i Tokyo var sjalvklart helnice. Uppmanar fortfarande folk att sticka hit eftersom man bara trangs med amerikanare, kanadensare och australiensare pa hostelet. Inga europeer alltsa.
Sista dagarna inneholl lite klassiska japanska inslag, bland annat sushi trying:
Du kommer in i restaurangen och slar dig ner vid en barstol framfor ett rullband fyllt med sma tallrikar av olika farger. Pa tallrikarna ligger sma sushibitar med ris eller dylikt och fargen pa tallriken indikerar priset pa matbiten. Efter du atit klart sa summeras priserna for allt du atit och du betalar vid utgangen. Kul upplevelse och stundvis ratt gott, aven om jag testade nagra saker jag angrar lite haha.
Bildtext: Halvtaskig bild av sushitrying
Efter det var det sumobrottning som gallde! Vi hade tur och prickade in arets forsta (och storsta?) turnering for tjockisar med extrema frisyrer och forkladen for over miljonbeloppet. Arenan var dessutom enorm och stamningen pa topp nar Tokyos basta sumobrottare skulle koras. De matcher som rackte langre an sex sekunder var faktist spannande och vi fick lara oss ganska mycket om sporten via en radiosandning pa engelska som vi lyssnade pa undertiden.
Bildtext: GRYM arena
Bildtext: Top 20 ceremonin innan finalerna!
Allra sista kvallen stack vi ut till Tokyos elektronikkvarter:
Bildtext: Bilderna talar for sig sjalva.
Hogt tempo och mycket neonljus alltsa. Inhandlade ett par portabla hogtalare till min IPOD for dryga tusenlappen som jag tror kommer komma val till anvandning pa oarna i Thailand och Malaysia. Samtidigt as kanner jag att jag kommit en bra bit over min budget, maste forsoka ta det lite lugnt nu och spara pengar sa att jag inte hamnar pa gatan nagon gang kring Sydney eller L.A.
Torsdag den 18:e bar det av till Narita flygplats utanfor Tokyo. Packningen var storre an nagonsin och jag satt och tankte pa hur skont det skulle vara att skicka hem mycket av det jag kopt tillbaks till Sverige.
Flyget till Hong Kong tog 5 timmar och 20 min, dar fick man vanta i runt tre timmar och sen aterstod en dryg tva timmar lang resa till Bangkok.
Kommer fram runt tolvslaget pa natten och pa skarmarna i flygplanet star det att det ar dryga 30 grader utanfor, vilket inte kan stamma tanker jag. Men sa fort man stiger utanfor den AC utrustade flygplatsen sa slar varmen en som en small i ansiktet. Antligen!
Jag forsoker folja efter de passagerare som ser ut som thailandare och tar mig pa sa satt forbi alla hetsiga airport taxi forsaljare som sliter och drar i en. Ner nagra vaningar och ut pa baksidan dar jag hittar en ko med vanliga taxibilar. Resan till hotellet tar dryga timmen och gar pa runt 50 kronor!
Knackar pa dorren till rummet och tva valbekanta ansiktet oppnar, kimsan och robiniii ! Galen kallebalik i 10 min nar vi ar for laddade for att sova, finns pa film. Grymt soft att traffa pa gamla polare! Nu borjar aventyret!!!
Tokyo Drifting
Back in business.
Sista dagarna i Seoul var riktiga fulltraffar. Traffade ett gang nya breakare, at mycket grym mat och fick manga nya vanner. Allra sista natten var jag pa en JimJil Bang i Dongmyo tillsammans med Kim Min Sung. Det ar helt enkelt valdigt svart att forklara vad JimJil Bang ar for nagon som inte varit dar.
I korthet sa kan man saga att det ar som ett stort relax-komplex, i varat fall tva hela vaningar i ett stort hoghus. Du gar in, betalar for skapsnyckel (som i ett badhus, kostade runt 80 kr) och far ocksa vita shorts och en tillhorande tshirt. Nar du last in dina vardesaker sa kommer du ut i gigantsika rum med golvvarme och dampad belysning. Folk ligger utspridda overallt, vissa med ansiktsmasker men alla med exakt samma klader. Har inne finns ocksa restauranger, stora TV-appareter, gym, massage och flera olika bastun med olika temperaturer.
Stora som sma tar in har, vissa for att sova dar for natten (oppet dygnet 24 timmar om dygnet, alla dagar om aret), andra for atta ta det lite lugnt och ytterligare folk for att smaprata (man maste halla nere volymen) och traffa nytt folk. Det finns sana har stallen overallt i Seoul och det ar valdigt koreanskt. Helskon upplevelse, rekomenderas! Jag sjalv tranade pa 2000`s med Min Sung, stretchade, at mat och bastade ett bra tag.
Jag kom hem runt 3-snaret pa natten och fick inte mer an 2 timmar somn innan jag gick upp, packade mina grejer och tog nattbussen fran Seoul ut till Incheon (flygplatsen). Jag checkade in mitt bagage, ringde nagra samtal hem och till Mino i Barcelona och satte mig sedan pa flyget. Aven den har gangen var det ett stort flygplan med TV-spel och filmer, aven om resan bara skulle ta 1h och 20 min. 
Bildtext: Incheon airport, Seoul.
Jag somnar direkt pa planet och vaknar nar vi ska ga ner for landning. Vad jag inte vet om ar att flygvardinnorna glomt att ge mig den lapp som alla icke-japaner maste fylla i for att fa komma in i Japan. Jag far syn pa en annan medresenar som skriver pa en lapp och anar ugglor i mossen. Hittar till slut en san har lapp som jag fyller i pa mafa medan jag gar av planet. Det jag inte vet ar att det jag hittat bara ar halften av lappen som egentligen ska besta av tva delar; den ena ar avriven.
Kommer in pa Narita i Tokyo och dar far jag sta i en ko med alla andra svartskallar som vill in i Japan (mestadels koreaner haha). Efter over en timmes koande sa kommer jag fram och far da veta att jag inte fatt med mig hela lappen. Men det ar inte som att jag tanker ga och stalla mig langst bak i kon och skriva en ny. Jag letar snabbt upp en ny och fyller i snabbt som ogat. Nej, jag har inte med mig nagra granater, svard eller kokain. 
Bildtext: Kon AB.
Efter jag fatt tag pa min vaska vantar nasta tullinspektion. Vakten synar ner mig och fragar efter pass, biljetter, biljetter fran landet, uppehalle, anledning till vistelse, synar ner mitt bagage och staller andra konstiga fragor. Jag borjar undra vad det ar for stalle nar det tar timmar att bara ta sig ut fran flygplatsen. Slapp in mig bara!
Antligen kommer jag ivag, hoppar pa Keisei-taget och ta mig bort till Asakusa (uttalas Asaksa) dar mitt hostel ska ligga, Khaosan Tokyo Smile. Forsta intrycken av Tokyo ar att det ar stort som inget annat och att det finns manniskor OVERALLT. Och manniskorna ar dessutom grymt korta. Manga av tanterna ar 1,40 elle kortare! Japaner ar varldens langsta dvargar!
Jag tar in pa mitt hostel som holl relativt hog standard. 2000 yen per natt skulle dem ha for en dormitorysang, dvs. runt 130 kr. Jag traffar pa Lance fran Sverige ocksa och vi bestammar oss for att ta oss ut och kolla in ungdomsstallena framat klockan 11 pa kvallen. 
Bildtext: Me in Khaosan Tokyo Smile
Sagt och gjort sa satter vi oss pa tunnelbanan och hamnar sa smaning om i Omote-Sando som kryllar av ungdomar. Japanerna satsar stenhart pa image och det ar underhallande bara att studera de olika stilerna som folk driver runt med. Jag hanger med Lance till alla de olika klubbarna sa lange som jag pallar, men framat halv 3 pa natten sa orkar jag knappt sitta langre utan ar i desperat behov av somn (aterigen varit uppe i snart 24 timmar). Jag blir tipsad om speciella japanska internetcafen dit folk tar in och sover i de stora skona fotoljerna som gar att falla bak. Jag ber Lance hamta upp mig kring 5 pa morgonen nar han ar klar sa att vi kan ta tunnelbanan tillbaks. Men jag vaknar vid halv 6 och bestammer mig for att ta tunnelbanan hem sjalv.
Kommer hem vid halv 7 tiden och solen har precis borjat ga upp i det lugna stadsomradet Asakusa. Tokyo ar en grym stad, inte minst vid soluppgang. Sa jag passar pa att ta fram kameran och stanna ute ett litet tag for fotning. Skon upplevelse att vara ensam i Tokyo klockan sju pa morgonen med en kamera.
Bildtext: Asakusa sunrise.
Kom hem kring atta-tiden och vacktes kring ett-tiden av receptionisten som ville ha betalt for dagen om jag ville stanna, vilket jag ville. Sa jag betalade, kladde pa mig och utrustad med kamera och Ipod sa stack jag ivag mot Shibuya. Det har omradet skulle vara ungdomsomradet nr.1 med coola affarer, massor av skona manniskor och grymma byggnader.
Antligen framme efter 45 min pa tunnelbanan. Det forsta som slar mig ar att det stammer att Tokyo i sjalva verket har over 35 miljoner invanare. Det finns folk overallt. Overgansstallena ar precis som man sett pa TV. Det fylls pa i runt tva minuter tills det blir gron gubbe och folk strommar i MASSOR over gatorna. Skit kul att se!
Bildtext: Streets of Shibuya. Picture doesn`t do it justice though. 
Bildtext: Lugn sondagseftermiddag i Shibuya.
Det andra man marker ar att Tokyo ar kliniskt rent. Det finns inget skrap pa gatorna, alla vagmarken och skyltar ar rena och hela. Trottoaren ar nylagd och vagsymbolerna pa gatorna ar nymalade. Det ar som i ett TV-spel!
Som sagt sa satsar folk stenhart pa sin image och jag sag fler galna frisyrer, kladstilar och accessoarer pa en timme an vad jag tidigare sett i hela mitt liv. Allting med Tokyo ar sjukt coolt. Man maste bara aka hit, oavsett vilka intressen man kan tankas ha. Tokyo har formodligen allt du nagonsin sett i en annan storstad, och sedan lite till. Obeskrivligt, det ska ses med egna ogon! Det slog mig ocksa att jag garna skulle vilja bo har, ska fundera over mojligherna med det senare nagon gang. 
Bildtext: Harajuku
Jag far tipset av ett par japanska ungdomar att ta mig en liten bit bort i Shibuya, till Hajaruku-omradet dar allt det fetaste ska finnas. Lattast att ta sig dit var med JR-line (Yamanote line). Och precis nar man trodde att harstilar och klader inte skulle kunna vara mer extrema sa tar man en titt i Harajuku. Har hanger sa mycket ungdomar sa att det ar knokfullt pa gatorna. Butikerna har anstallt personal som star med skyltar och megafoner och skriker om senaste plaggen och reor.
Jag tar mig med stor moda genom alla gatorna och hamnar bland bakgatorna dar jag hittar de riktigt coola affarerna. Seoul i all ara men i Tokyo sa fanns affarer. Japanerna ar sjukligt besatta av sneakers-kulturen och det syns i deras overdesignade conceptaffarer med skor och kladesplagg som inte kan hittas nagon annanstans i varlden.
Om ni rakar ha ett par miljoner kroner over och ni ar sugna pa att shoppa lite: ta er till Tokyo.
Bildtext: Brakdel av de skumma och skona saker som saljs i Harajuku.
Det ar inte alls sa dyrt som folk fatt mig att tro. Mycket av det ar t o m billigare an Sverige. Om man tar sneakers som exempel sa ligger de extremaste pa omkring 1200-1400 kr, och da snackar vid concept, rare, one-of-a-kind for collectors. Kan kosta bra mycket mer an sa hemma (det lilla som saljs).
I Harajuka hittar jag ocksa Pharrell Williams egna Ice Cream Store, ocksa den lojligt over-designad och pakostad. Det var som att ga in i ett museum med stora leksaker och blinkande skarmar. Har och var hittade man nagra kladesplagg ocksa, totalt kanske 100 i hela affaren (?). Kul upplevelse det har ocksa.
Bildtext: Halva Ice Cream affaren (Bathing APE / Billionaire Boys Club)
Jag spenderade over sex timmar med att strosa runt bland och kolla in allt som erbjods i Shibuya och narliggande omraden. Man behover inte kopa nagot far att det ska vara valdigt underhallande: det enda jag kopte var en pryl for 50 kr pa en gigantisk second-hand affar. Jag har fyra dagar kvar att spendera i Tokyo och an finns det valdigt, valdigt mycket kvar att se. 
Bildtext: A Bench in Harajuku
Jag ar bara grymt glad att jag valde att ta mig hit, jag tror Tokyo kommer bli en av de klaraste minnena fran hela min resa.
AK HIT!
Peace
Tokyo postponed
Jag har forsokt halla koll pa biljettpriserna for flyg mellan Seoul och Tokyo de senaste 4-5 dagarna eller sa. Biljetterna snittade pa runt 1700-1800 kr, helt godkant alltsa. Jag valde medvetet att skjuta upp reservationen till dagen innan for att jag tankte att det fanns en mojlighet att priserna skulle sjunka en aning i sista minut, som det brukar vara nar de hellre vill salja biljetter billigt an att flyga ett halvfullt plan. Det fanns ett stort antal flygningar varje dag sa det slog mig aldrig att det skulle bli svart att fa tag pa en biljett. Men det roliga ar att sidorna inte uppdateras med information om biljetterna ar slutsalda eller inte. Sa i sjalva verket sa var i princip alla flyg jag tittade pa sedan lange fullbokade. Detta med undantag for nagra enstaka platser pa en flygning den 11:e, men har sa har priset stigit till over det dubbla, nagot som min resekassa inte overlever.
Jag undersokte mojligheten att ta sig till Japan havsvagen (tag till Busan, farja till Hakata, tag till Tokyo), men blev strangt avradd av en japansk resenar pa mitt hostel. Det var tydligen valdigt obekvamt, oberakneligt och allmant ovart. Efter mycket 'om' och 'men' sa fick jag tag pa en biljett via hemsidan till en flygning pa lordag morgon (13:e januari) klockan 09:30. Biljetten gick pa strax over 2200 kr, men det egentliga problemet med det hela ar att jag far nagra farre dagar an planerat att utforska Tokyo. Lance hade redan sin biljett sa han sitter val nagonstans i Tokyo just nu. Jag lar fa tag pa honom anda sa allt lar losa sig.
Sa min dag spenderades genom att ta sig till den 63 vaningar hoga guld-hoghuset (darav namnet '63 building') vid Han-floden. Inredningen var high-tech och utsikten var riktigt grym men tyvarr sa filmade jag bara och glomde saklart att ta foton pa Seouls skyline for bloggen.
Bildtext: Hoghusomrade strax nedanfor.
Bildtext: Me in 63. (Mino: Jacket is back)
Efter jag kom hem sa var det dags for traning med breakarna borta vid Aman station. Det var nya ansikten pa traningen ocksa den har gangen och det blev en grymt kul traning med koreanerna.
Efter traningen sa bjuds jag med pa 'efter-traning-middag' pa en liten restaurang med skon atmosfar inte langre an ett stenkast fran universitetet. Vi satter oss ner och de borjar bestalla in matratt efter matratt allteftersom fler och fler breakare dyker upp. Stamningen ar pa topp och maten likasa. Att traffas sahar pa restaurang och bestalla in grym mat och bjuda alla som dyker upp kanns verkligen som en genuin del av den koreanska kulturen, man kan inte pasta att det har ar nagot man gor i Sverige efter en traning.
Man marker ocksa att den som rakar vara aldst vid bordet automatiskt ar den som haller upp dricka och delar ut maten. De andra yngre breakarna har ett annat satt att tilltala den aldsta och det finns i sjalva verket ordval och uttryck som man bara anvander nar man pratar med nagon som ar aldre an en sjalv, aven inom ett breakgang. Det kanske later stelt for er men det har ar nagot som ar helt naturligt for dem. Men det betyder inte att det inte skamtas och drygas som i vilket annat gang som helst. Grymt kul var det till och med.
Bildtext: Helskon middag.
Bildtext: Det blev en del kak...
En kul grej var ocksa att en av breakarna, Square, i sjalva verket var han som skissade till bboy-serietidningen som finns i Korea. Jag vet inte hur ofta den kommer ut/ uppdateras men den handlar iallafall om en breakare vid namn Original Flow eller nagot i stil med det. Han tranar och battlar breakare som finns IRL, som Physixz och Born m.fl. och med i tidningen finns ocksa tips pa hur man bemastrar moves; ett nytt move per vecka far man lara sig haha. Kolla hursomhelst in Squares hemsida som jag fick, killen har uppenbara skillz.
http://ontheflow.woto.net
Upp dyker ocksa Kim Min Sung, f.d. powerkingen for er breakare som kommer ihag honom. Han talar relativt bra engelska och ar en av de trevligaste killarna jag nagonsin traffat . Tydligen sa pluggar han japanska i Tokyo for tillfallet men har kommit hem for att gora den obligatoriska 26 manader langa militartjanst som alla killar i Sydkorea tvingas till. Han far hora att morgondagen ar min sista dag i Seoul och tar da genast upp mobilen och avbokar hans lakartid for att pa sa satt kunna dyka upp pa traningen for att trana med mig. Nar han anda har mobilen uppe sa passar han ocksa pa att ringa nagra samtal till hans breakarpolare i Tokyo och fixar sa att jag ska trana med dem sa fort jag kommer fram. Vad ska man saga? Precis traffat killen!
Bildtext: Kim Min Sung, powermover & nice fellow.
For er som inte vet sa ar han en gammal 'legend' som lag pa en niva som var langt fore sin tid for omkring 3-4 ar sedan. Han visar klipp pa mobilen och det visar sig att han fortfarande har bland de sjukaste powermovesen i varlden. Han berattar att han bor i Dongmyo, samma omrade som mitt hostel ligger i. Sa vi delar pa en taxi efter vi sagt hejda till hela ganget och det visar sig strax att han coolt nog bor inte mer an 500 meter fran Hostel Korea. Synd att man inte traffade honom innan, hade nog kunnat fler traningstillfallen pa sa satt. Men hursomhelst sa ska han visa lite gamla traningsklipp och dylikt innan vi sticker ivag till traningen imorgon. Men forst sa behover jag packa ihop mina grejer darhemma. Har ocksa en hel del tvatt som behover tvattas och sen ska jag checka ut fran mitt hostel och se efter nar flygbussarna till Incheon (flygplatsen) gar tidig lordag morgon.
Sa allting loste sig ratt bra anda. Nu far jag mojlighet att trana lite mer i Seoul men kommer i gengald fa lagga pa ett kol for att hinna utforska allt som bjuds i Tokyo! Klockan ar tva pa natten har nu och jag maste sticka och slagga. Kul for Kim och Robini dar hemma som flyger ut till Kuala Lumpur idag. Dem traffar jag nasta torsdag pa vart hotell i Bangkok for att dar paborja var gemensamma Thailand- och Malaysiatour! Kommer bli skont att komma till varmen ocksa, aven om storstadslivet och att resa ensam har gett mig nagra av de basta minnena nagonsin. Hade bra dar hemma!
......ZzzzZZzzzZzzzzzzzzz
Seoul sum up
Har kommer ytterligare en update; den sista fran Seoul och Sydkorea.
Jag ska borja med att saga att mitt ansikte ar helt aterstallt sedan lange. Det dar jag drog pa mig, vad det nu var, holl i sig i knappt tva dagar. Men eftersom jag inte uppdaterat sa verkar folk fortfarande oroliga / underhallna av det haha. Ingen fara med mig alltsa.
Idag ar det iallafall tisdagen den nionde januari och jag har spenderat totalt atta dagar i Seoul. Som jag tidigare sagt sa ar det lite svart att fa med allting som hander har borta, men jag skriver helt enkelt om de handelser och platser som gett mest intryck.
Jag kan borja med att saga att jag faktist lart mig lasa koreanska, aven om det gar valdigt (las: VALDIGT) langsamt att lasa just nu. Koreanska alfabetet och skriften kallas for Hangul och sags vara det lattaste och mest logiska skriften i varlden, motsatsen till vad manga tror. Men det ar sant. Det ar i sjalva verket valdigt smart utformat och tar inte mer an kanske en timme eller tva att lara sig.
Alfabetet bestar av 24 symboler, varav 14 ar konsonanter och 10 ar vokaler. Man lar sig dessa och sedan hur de satts ihop till ord, sen sa ar det inte sa mycket mer med det. Men att sedan forsoka uttala orden korrekt ar inte alltid det lattaste for oss vasterlanningar.
Bildtext: Hangul. Bara att borja trana.
Jag har ocksa fatt tillfalle att breaka ett par ganger sedan jag kom hit. En av gangerna med koreanska universitetsstudenter vid Aman university och en annan ute i Hwajeong tillsammans med andra unga breakare. Hade garna velat trana fler ganger men det har varit en valdigt hektisk vecka med massor av hostelbyten och annat.
Jag bor ovrigt bott kvar nu pa mitt senaste hostel, Hostel Korea i Sinseoul / Dongmyo. Jag kan verkligen rekomendera Hostel Korea for er som tankt ta er hit. Duscharna ar bra, det finns golvvarme, det ar alltid rent och personalen saval som andra resenarer ar alla skyssta och hjalpsamma. Jag bor ocksa i samma rum som en svensk snubbe fran Stockholm vid namn Lance. Vi har hangt runt lite, kakat mat och upptackt Seoul ihop under de senaste dagarna. Han rakar ocksa ha, precis som jag, Tokyo som nasta stopp pa sin jorden-runt resa. Men om vi ses nagot dar aterstar att se.
Pa tal om att kaka mat sa brukade jag och Lance sticka ner till lokala restauranger precis efter vi vaknat for att fa i oss klassiska koreanska matratter till frukost. Det fanns ett stalle som jag testat som agdes av ett jatte trevligt aldre par och som lag inte mer an 100 meter bort fran varat hostel. Men imorse nar vi kom ut vid 10-tiden for att ata frukost sa mottes vi istallet av det har:
Bildtext: Inte mycket kvar av var local restaurant.
Tragiskt nog sa verkar hela stallet ha brunnit ner! Eller snarare sprangts med tanke pa hur lite som fanns kvar av restaurangen, taket och de tva narliggande affarerna pa respektive sidorna av restaurangen. Kandes riktigt trist och samtidigt valdigt konstigt med tanke pa att vi inte hort nagot under natten och att vi sov inte mer an 75-100 meter (fagelvagen) harifran.
Hursomhelst sa har det atits grymt mycket riktigt bra ratter har i Seoul. Jag kan nog inte pasta att nagot jag testat inte smakat riktigt bra, aven om det stundtals ar lite onodigt starkt. Tips for folk som tar sig hit ar iaf Bibimbab (med reservation for grava stavfel) och ris med gronsaker inrullat i sjogras (koreanernas 'snabbmat').
Bildtext: 1. Bibimbab 2. Mellanmal
Sondagen bjod pa en av de klart mest minnesvarda upplevelserna fran Seoul, namligen dansforestallningen 'The ballerina who loves a B-boy' som jag sag pa B-boy teatern i Hongdae.
Dansforestallningen inneholl alla mojliga dansstilar, allt ifran breaking, locking och popping till ragga och t o m balett. Dansarna holl alla hog klass pa sin respektive dansstil, men det var utan tvekan Extreme crew som stod for den riktiga underhallningen. De var helt enkelt sjukt bra.
Huvudpersonen i showen var den valkande breakaren Blondie fran Extreme, i vilken en balettdansos blir kar i och hela forestallningen slutar med att hon andrar dansstil fran balett till street. Det hela kanske later som ett halvtaskigt upplagg for en show men verkligheten var en helt annan. Den klart mest minnesvarda scenen var nar balettdansosen ligger och sover pa scenen och det hela forvandlas till nagon slags mardrom. Medan hon ligger ner sa smyger popping/ bogaloo dansare in i laskiga drakter med tillhorande masker och skrammer vettet ur folk ur publiken (pa riktigt) som satt narmast senen . Allt detta till kuslig musik i en nastintill kolsvart lokal. Denna 'mardromsscen' pagar i sakert fem-sex minuter medan dansarna borjar jaga runt och skramma upp balettdansosen som verkar befinna sig i ett nagot slags halvvaket tillstand. Men har kommer vandningen.
Den laskiga musiken byts ut till temalaten fran Stalmannen och med hjalp av en linbana fran taket sa glider forestallningens huvudperson, koreas egen guldpojke: Blondie, in pa scenen !
Bildtext: Kingen! haha
Hjalten landar, brer pa storsta stekar-smilet (oforglomligt) och borjar spoa upp mardromsnissar at hoger och vanster till publikens (och tjejernas) oronbedovande hyllningar. Hahaha. For en breakare som jag sjalv sa ar kontrasten mellan de sammanhang som man brukar se de har dansarna i och det har sa otroligt stor sa att det hela blir underhallning pa hog niva. For ovrigt sa var power-seten som drogs ratt sa underhallande de ocksa. Det var allt fran hoppande twist-combos till drill-90's pa omkring fem varv (eller tills farten helt enkelt tog slut) till att helt lugnt fortsatta in i twist (nar andra skulle ha nickat marken), enkla twist, Blue's volter (killen ar SPANSTIG) till Baeks galna, oandliga freeze-combos.
(Ni icke breakare far ursakta.)
Sammanfattningsvis ett mycket bra show alltsa. Jag har filmat korta klipp fran showen men videoklippfunktionen pa sidan verkar vara nere, sa jag kan tyvarr inte lagga upp. Far forsoka vid ett senare tillfalle.
Efter showens slut sa fick jag iallafall vanta i omkring en halvtimme pa att varenda tjej i publiken skulle fota sig med forestallningens huvudperson innan jag fick mojlighet att prata med denne. Men tyvarr sa visade det sig att dansarna vilade fran traning pa mandagar och tisdagar, och pa onsdagen sa skulle de alla tillbaka till sin hemstad Busan. Det fanns alltsa ingen mojlighet att trana med grabbarna. Synd, men trevlig och glad kille iallafall. Tillsammans med de andra i Extreme crew festade Blondie pa en lada med Dunkin' Donuts som nagot tjejfan kopt och tagit med som present. Breakarna har det helt enkelt bra i Korea :).
Dagen efter sa bjods jag och en man fran Taiwan pa en sight-seeing tour av systern till mannen som ager det hostel jag bor pa. Den trevliga kvinnan, med ovanligt bra engelska, bjod med oss till en av de kandare restaurangerna i Seoul (som jag glomt namnet pa) for att ata klassiska koreanska dumplings (som jag ocksa glomt namnet pa haha). Efer detta fick vi besoka ett av de manga kanda buddhistiska tempel som finns i staden, ocksa detta en mycket intressant upplevelse. Jag ar glad att jag gavs denna mojlighet eftersom jag velat besoka dessa anda sedan det att jag landat.
Bildtext: Tempel pa sluttning i Seoul.
Under de sista dagarna sa har jag aven passat pa att besoka manga av de mest kanda stadsdelarna i Seoul, alla med sina respektive sevardheter och utbud. Det finns helt enkelt valdigt mycket att se och gora, inte minst for den som ar ute efter att shoppa coola saker. Sista dagarna har jag framforallt kollat in omraden som ar kanda for sina affarer, forst och framst Myeongdong:
Bildtext: Myeongdong shopping
Darefter tog jag mig, tillsammans med Lance, vidare till Itaewon. Som jag namnt tidigare sa ar Itaewon det s.k. turistomradet i Seoul. Det kanns valdigt likt universitetsomradet Hongdae, dar halften av affarerna ar koreanska restauranger/affarer och andra halften ar helamerikanska kedjor som Starbucks Coffee, Dunkin' Donuts, Baskin Robbins, Pizza Hut och Burger King.
Jag fick syn pa lite BAPE klader och kopte precis som Lance en tjocktrojja och ett par t-shirts, trots att jag forsokt vanta med alla kop till Bangkoks marknader. 
Bildtext: Sneakers-outlet i Itaewon.
Efter Itaewon sticker vi ner till Apgujeong, ett omrade som kan liknas vid 5th Avenue i N.Y.C. eller Old Street i London, eller varfor inte Stureplan i Stockholm. Dyrt men snyggt helt enkelt. Lance lyckas dock slarva bort sin pase med nyinkopta klader fran Itaewon i nagon av affererna, men han ar lika glad for det:
Bildtext: Lance doing a dance in Apgujeong.
Vi gick runt och letade efter pasen ett bra tag men den helt enkelt bortslarvad. Synd, men han hade atminstonde kommit ihag att ta ur sin svindyra digitalkamera ur pasen i sista sekund, tur i oturen det vill saga.
Sa, nu har jag alltsa omkring tva dygn kvar att spendera i Seoul. Jag har kollat upp flygbiljetter till Tokyo och det hela verkar landa pa omkring 1700 kr enkel vag, helt overkomligt alltsa. Mahanda att jag tar aven Tokyo med Lance som sagt. Han flyger dit den 11:e, ungefar da jag tankt sticka dit, men vi far se hur det blir.
Det ska tydligen vara annu svarare att kommunicera med folk i Japan eftersom japanerna pratar annu samre engelska an koreanerna. Men jag ar forvantansfull, tror stenhart pa Tokyo. Vi far se hur bra det i sjalva verket ar.
Sammanfattningsvis sa kan jag saga att Seoul var lika bra som jag trodde att det skulle vara. Vintern har ar kall, nastan lika dodlig som Sveriges. Maten ar valdigt mycket godare (och nyttigare). Folk har ar valdigt hjalpsamma, trevliga och stolta men inte alltfor hemma i Engelska. Det gar att komma undan billigt om man ater smart och ar villig att bo lite budget. Maten ar generellt sett mycket billigare, vissa klader och annat ar valdigt mycket dyrare. Tunnelbanan ar valdigt latt att forsta, formodligen lattare an Stockholms egna. Omraden som man kommer behova besoka om man ar i Seoul ar Itaewon, Gangnam, Dongdaemun, Namdaemun, Hondae, Apgujeong och Myeongdong for att bara namna de allra storsta. Staden sover aldrig eftersom att vissa av stadsdelar ar mer oppna pa natten an pa dagen. Sen sa finns det knappt nagra vasterlanningar har alls. Allting ar valdigt mycket annorlunda har helt enkelt. Men sjukt bra.
Nasta gang jag skriver sitter jag i Tokyo. So this is me checking out from Seoul. Leave a comment!
Bye Seoul.
Tjaraaaa!
Trial and error in Seoul
Det har hant sa otroligt mycket sedan jag uppdaterade for bara ett par -tre dagar sedan sa det ar omojligt att forsoka fa med allting.
Till en borjan sa kan jag saga att jag fortfarande forundras over hur otroligt stor och mangsidig stad Seoul ar. Varje gang jag tar mig till en ny stadsdel sa kanns det som om den har stadsdelen anda borde ses som sjalva centrum. Har finns stora hoghus, sevardheter och tempot ar hogt. Om man skulle skicka en nyanland turist i Seoul till en enda plats, handelsernas centrum, sa borde det anda vara hit. Men det finns i sjalva verket inget centrum i Seoul. Det hander saker overallt, det finns saker att se overallt och man far helt enkelt forsoka hinna att ta med sa mycket som ens tidsschema tillater.
Man kan ta en titt pa tunnelbanesystemet for att forsoka fa en bild av det hela:
Det finns 8 olika linjer att ta sig runt pa, manga linjer har upp till 50 stationer (aven om manga stationer kan vara gemensamma for flera linjer). En enda station i sig har ofta upp till 10-11 utgangar i flera plan. Sa, det ar inte litet inte..
Bildtext: Myoeng Dong subwaystation, 10 exits.
Bildtext: Random station. Rod pil: " You are here" hahaha
Jag vaknade iaf i torsdags och bestamde mig for att ta mig till marknaden i Namdaemun. Aterigen, det har maste anda vara "centrum" tanker man nar slutligen kommit upp fran tunnelbanan och far syn pa vart man dykt upp. Men icke.
Namdaemun var en nice stadsdel, mycket hoga hus och oppna gater, paminner lite om New York (aven om jag aldrig varit dar an haha).
Namdaemun
Koreanska flaggor som hanger langsmed gatorna. Koreanerna ar stolta av sig.
Tog mig genom gatorna och kom slutligen fram till mitt mal : Namdaemun market. Packat med folk, inga turister sa langt ogat kan na. Kan ju iofs tillaggas att det knappt finns manga turister i Seoul overhuvudtaget. Det ska finnas en stadsdel (Itaewon) dit alla utlanningar aker och bor och dar engelska talas i storre utstrackning, men jag har medvetet hallt mig borta darifran.
Namdaemun market.
Efter det att jag kom hem fran marknaden sa kan man pa ett satt saga att det var borjan pa jobbig serie handelser. Nar man ar ute och reser sahar sa rakar man ju ut for mycket och det finns mycket att dra lardom av. Men det kan samtidigt bli valdigt mycket nar man redan ar upptagen med att forsoka ta sig runt, handla och kopa saker utan att tala spraket. Detta samtidigt som somnen och matintaget blivit nagot lidande.
Pa kvallen sa var tanken iallafall att jag skulle trana for forsta gangen. Jag har velat traffa local b-boys (breakdansare for you outsiders) anda sedan jag kommit hit. Jag hade kontaktat en amerikansk kille fran bboyworld (aterigen, hemsida for breakare) som bodde och tranade i Seoul, som skulle hjalpa mig komma igang. Han sjalv skulle inte trana den kvallen men han gav mig tunnbelbannestationen och vagbeskrivningar dit sa att jag skulle hitta dit sjalv. Stack ut vid 9 tiden pa kvallen och resan dit var inte kort.
Hursomhelst sa kommer jag fram efter ett antal tunnelbanebyten och jag hittar till slut universitetet dar traningen ska aga rum. Darinne ar det helt dott med undantag for koreanska elever som tranar pa sina instrument for orkestern. Uppenbarligen ingen traning idag.
Besviken tar jag mig den langa vagen hem igen. Jag far tag pa killen pa MSN som forklarar att det maste bero pa att det precis varit nyar och det. Imorgon ska han se till att folk tranar och da kan han mota upp mig eftesom han ocksa ska trana.
Deal, jag far hans nummer och jag ska ringa honom under morgondagen sa att vi kan stamma traff.
Dagen efter vaknar jag med en chock som vantar pa mig nar jag tittar mig i spegeln. Mitt ansikte har svullnat upp och jag ser verkligen forstord ut, och da underdriver jag!
Anda sedan jag kommit hit sa har jag kant mig lite irriterad i ansiktet, det har kliat lite under natterna och jag ha markt att jag haft lite bl'a'mmor (det heter val sa? "eksem" later lite val extremt for att beskriva det") runt kinderna, knappt markbart for andra an mig sjalv. Men nu idag sa hade det svullnat upp fullstandigt och jag var rod i hela ansiktet. Dessutom sa var ogonlocken uppsvullna till max och jag liksom kisade fastan jag holl ogonen helt oppna (nastan som en local haha ! )
Har har ni en bild av hur jag sag ut, kansliga tittare forvarnas!
Bildtext: Snygg.
Sa, jag blir lite smatt nojjig och forsoker losa det hela. Jag antar forst att det ar en allergisk reaktion till sangen jag sovit i och gar direkt och checkar ut tva dagar tidigt fran mitt boende. Jag overvager sedan om jag borde forsoka kopa medicin pa ett apotek nagonstans eller istallet ta mig till ett sjukhus. Sjukhusutlagg ska tackas av reseforsakringen men det hela kanns valdigt omstandigt sa jag valjer helt enkelt att forsoka mig pa att hitta ett apotek. Googlar lite och far fram att apotek heter yak guk pa det inhemska spraket. Jag har tur och hittar ett inte alls langt ifran mitt hostel i Hapjong.
Bildtext: Yak Guk, kan vara bra att lagga pa minnet.
Jag forsoker forklara mina symptom for den stackars tanten inne pa apoteket, mest genom kroppssprak och handrorelser. Hon ger mig ett paket tabletter och forsoker forklara vad det jag har, hur/nar jag ska ta tabletterna och vad tabletterna ar bra for. Synd bara att hennes engelska ordforrad bestar av "morning", "evening" och sma forstaende nickningar med huvudet nar hon ser mitt stackars ansikte. Snall var hon iaf !
Jag tar mig tillbaks till mitt (f.d.) boende och forsoker luska ut vad det ar jag precis kopt. Jag visar asken for en japansk rumskamrat som med stor anstrangning kunde tyda en av raderna som tanten i apoteket pekat pa. Han slar sedan upp ordet i en koreansk-japansk ordbok och tycks forsta. Jag a andra sidan forstar inte alls vad han pratar om sa han slar upp samma ord i en japansk-engelsk ordbok. Inte blev jag mycket klokare av det. Sa jag googlar och far fram en engelsk-svensk ordbok. Det visar sig att jag uppenbarligen drabbats av n'a'sselfeber. Synd bara att jag fortfarande inte har en aning om vad det ar jag har. Sa efter ytterligare mer googling sa jag far slutligen, via en hemdoktor-sida pa internet, en bild av vad jag drabbats av. Tydligen sa kan man om man lider av olika allergier (it's mee!) raka ut for det har om man varit under stora pafrestningar. Jag gissar att det hela kan ha lite att gora med faktumet att jag varit uppe i 50- timmar i strack, levt pa bananer och nudlar i paket och att Sydkorea dessutom ar ganska kallt och bistert som det ar.
Hur som helst sa trodde jag fortfarande att det hade lite att gora med mitt boende sa nu gar jag pa upptacksfard efter ett nytt! Det kan dessutom vara ett bra tillfalle att fa se nya stadsdelar av Seoul tanker jag. Jag bestammer mig for Namsam Guesthouse i Myeong Dong. Sagt och gjort, jag tar mitt pick och pack och satter mig pa tunnelbanan. Folk tittar lite konstigt pa den ovanligt slitna backpackern fran Europa med igensvullna ogon och omatchade kladerna, men vad gor det. Jag kommer fram till Myeong Dong och jag gillar omradet direkt. 
Bildtex: Myeong Dong.
Jag hittar hostelet men de har tyvarr inga lediga rum, jag maste vanta till morgondagen. Jag far lana deras dator och valjer bara att leta efter det narmaste hostelet som finns. Vid det har laget ar jag sa trott och sliten och mitt ansikte gor sa pass ont att jag inte orkar aka runt och leta, jag vill bara sova! Narmaste heter kort och gott Myeong Dong Guesthouse. Jag tar mig dit, betalar for ett rum (smatt overpris) och dackar i sangen. Inte direkt nagot vidare rum jag hittat, men ett STORT plus var faktumet att det fanns nagon slags varme-element inbyggt i madrassen. Det kandes som om man sov pa ett element helt enkelt, obeskrivligt positivt ! Jag hade lite svart att somna till en borjan men till slut sa fick jag en valdigt god natts somn.
Imorse vaknade jag upp runt 8 tiden pa mitt provisoriska guesthouse. Mitt ansikte kanns mycket battre, svullnaden har till stor del gatt ner och jag kande mig utvilad for forsta gangen pa lange. 
Bildtext: Half-human again.
Packade ihop mina grejer, checkade ut och vandrade tillbaks till guesthouse nr.1 i omradet, Namsan Guesthouse. Nu far jag veta att det blivit lite missforstand, Namsan Guesthouse har inga dormitories (man betalar bara for en sang i ett rum tillsammans med andra backpackers) utan bara rum med flera sangar dar man betalar for rummet. Utmarkt om man ar flera, samre om man ar ensam pa budget.
Vid det har tillfallet sa kanner jag mig lite uppgiven, for mycket motgangar pa for kort tid. Men i samma ogonblick bestammer jag mig helt enkelt for att inte tycka synd om mig sjalv. Det har ar vad som gor jorden-runt-resande sa pass givande och larorikt, sa att satta sig ner och klaga vore bara idiotiskt.
Den snalla receptionisten later mig anvanda internet pa hans hostel fastan jag inte bor dar. Han bjod ocksa pa mackor med jordnotssmor, tog fram karta och vagbeskrivning at mig och var allmant hjalpsam. Stort tack till honom! Jag staller in kursen pa Hostel Korea i Sinseol-dong och tar mig dit via tunnelbanan.
Jag kommer fram och tar mig upp fran tunnelbanan. Precis nar jag kommer upp fran stationen sa borjar det snoa ganska sa kraftigt, lite konstigt med tanke pa att det inte ar sa varst kallt ute anda. Det var riktigt roligt att se hur hysteriska koreanerna blev av snofallet. Trottoaren blev som ett honshus fyllt av yra hons som desperat ville soka skydd fran "ovadret" som harjade. 
Bildtext: "Storm"
Bildtext: Stolt koreansk kille i snobollskrig med sin over-sized snoboll haha!
Det kravs mer an sa for att bita pa en kille uppvaxt i Sverige minsann. Jag kanner mig pa valdigt bra humor nar jag kommer fram till mitt nya hostel. Ansiktet borjar se mycket battre ut och hostelet verkar dessutom vara en riktig fulltraff. Rent och prydligt, bra rum, utmarkta duschar och framforallt den trevligaste och hjalpsammaste killen nagonsin i receptionen, vid namn Lee. (Alla koreaner ar iofs jatte hjalpsamma och trevliga, sa det kravs mycket for att sta ut sa har).
Jag far dela rum med en stokig thailandare (som enligt uppgift snarkar valdigt mycket) och en helskon svensk som ocksa aker jorden runt. Lee i receptionen hjalper mig boka plats till breakforestallningen och jag far en plats till forestallningen imorgon klockan 18 (Extreme crew ar med!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).
Sa. All is well. Det kan vara svart att forklara, man maste nastan ha gjort nagot sant har sjalv for att forsta. Men det hela ar bara sa sjukt larorikt. Varje dag lar man sig lite mer om en ny kultur men annu mer om sig sjalv som person. Man maste ta motgangar for vad de ar, aldrig nagonsin ge upp och alltid vara tacksam for det man har. Vanner och familj, det ar sant som spelar roll. Min famij ar det basta jag har, GROUNDED betyder mer for mig an nagonsin. Jag saknar Mino men vi ses snart igen!
Sa, nu nar jag skrivit sahar langt sa far ni garna lamna en kommentar. Jag sjalv ser fram emot att trana for forsta gangen ikvall. Sen sa ska jag strax borja leta efter flygbiljetter till mitt nasta stopp pa resan: Tokyo!
Men forst av allt sa ska jag ta mig till narmaste restaurang och fa i mig lite skysst budget koreansk mat!
Hade bra tjaraaaaaaaaaaa
SEOUL, Sydkorea
Efter att ha blivit upphamtad hos min bror av mina foraldrar kl 04:30 pa nyarsdagen sa bar det av till Arlanda. Jag checkade in mitt bagage och tog farval av kara mor och far, ses om 6 manader igen.
Trangt flyg till Paris och Charles de Gaulle. Landar, gar av planet och hamnar direkt i full kaos. Korridorerna fran planet leder rakt in i ett stort rum packat med folk av alla nationaliteter, hogljutt och kaos.
Stall dig och vanta i kon sager kvinnan som jobbar dar men kon finns inte, bara att tranga sig fram om man vill hinna i tid till sitt flyg. Fram med armbagarna ! Finns val en anledning till att folk tycker att CDG ar Europas samsta flygplats. Aja, snygg ar den iaf.
Kommer igenom sakerhetskontrollerna efter dryga timmen och nu ar det bara att sitta ner och vanta ett par timmar pa flyget till Seoul. Kanner mig inte en smula nervos, bara taggad till max. Resa ar bland det basta jag vet. Nu ar jag ensam ocksa sa det ar bara att njuta av friheten.
Stiger ombord pa det grymt stora planet, aldrig sett nagot liknande. Stolarna har iaf skyssta tv-apparater med filmer, tvspel och annan underhallning. Maten smakar ratt nice och personalen trevlig. 11 timmar ska det ta att flyga. Lyckas inte sova mer an kanske en timme sammanlagt, anda gar flygresan forvanandsvart smidigt tycker jag.
Bildtext: Nagonstans over Ryssland.
Antligen framme. Det kanns i hela magen nar vi gar ner for landning. Velat aka till asien sa lange. Vantar i vad som kanns som en evighet pa bagaget, var nara pa att rapportera det som borttappat. Men ryggvaskan kommer och jag drar fran flygplatsen. 1 h senare kommer jag fram till Seoul !
Jag har inte fixat nagot boende an, jag kan inget om stan och allt jag har ar en ryggsack. Klockan ar 08:30 lokal tid och jag har varit uppe i omkring 36 timmar i strack. Jag snyltar internet pa en resebyra och lyckas hitta ett billigt boende i Hapjong. Sticker ut och letar efter narmaste tunnelbanestation men lyckas inte se nagon. Hittar till slut tunnelbanestationen som sjalvklart lag under byggnaden jag kom fram till ( ? ). Inte sa latt att kopa biljett inte, engelska ar inte sa vanligt aven om vissa kan nagra enstaka ord.
Kommer fram till Hapjong och hittar Kim's Guesthouse till slut. Jag har tur, det finns lediga sangar sa jag checkar in dar. Traffar direkt ett par fran kanada som hjalper mig med info och jag stammer traff med dem for att ata mat pa koreansk restaurang pa kvallen. Efter att ha dumpat vaskan sticker jag ut pa upptacksfard i Seoul. COEX mall blir forsta stoppet. Galet stort shoppingcentrum med skit coola affarer, synd att man inte har pengar att slosa. Strosar runt i 5 timmar i strack, sen maste jag tillbaks till Hapjong for att traffa kanadensarna. Satter mig pa tunnelbanan, helt utmattad nu nar jag varit vaken i lite over 48 timmar i strack. Somnar staende och huvudet faller pa axeln pa tjejen framfor som ser livradd ut. Far antligen sittplats och jag somnar saklart, missar min station och vaknar typ en kvart senare. Byter hall och lyckas halla mig vaken , kommer fram 45 min for sent men jag forklarar situtionen, 'no hard feeling'.
Koreansk mat ar riktigt nice. Man bestaller in kott som man far grilla sjalv pa en grill som sitter i bordet. Kottet blandar man sedan med sallad, kryddor och kimchi bl a som man sedan sanker i ett bett, atandes med handerna. Two thumbs up.
Kom hem och sov gott, trots harda sangar. Dagen efter borjades med en resa till Yongsan, arhundradets storsta kopcentrum for enbart elektronik. Har kan man ocksa slosa pengar men ar man pa budget sa ar man. Hittar dock en kameravaska och laddningsbara batterier.
Sticker till Gangnam och vandrar runt bland affarerna dar. Folk verkar inte ha sett sarskilt manga europeer for man kanner hur de sneglar efter en nar man gar haha.
Efter jag kommit hem fran Gangnam sa somnar jag vid 4 pa eftermiddagen och sover anda fram till 11, snacka om slutkord. Nar jag vaknar sa inser jag att jag vant lite pa dygnet men vad finns det att gora.. Valjer att sticka ut pa nattfard och tar mig till Dongdaemun, stort omrade med marknader och gigantiska kopcentrum som endast ar oppet pa natten. Kommer fram runt 12 tiden pa natten och tunnelbanan slutar precis att ga, nasta tag gar kl 05 00. Sweet ! Det har var det basta jag varit med om hittils. Kopcentrumen Milliore och Doosan ar bland det galnaste jag sett nagonsin. 7-8 vaningar packat med sma affarer, overfulla med prylar. Om jag hade haft pengar hade jag nog brannt 500 000 kr har pa nagra timmar utan problem. Har har dem de sjukaste sneakersaffarerna och coolaste kladerna av alla marken.
Koper en klocka, 2 par traningsbyxor och en tjocktroja for sammanlagt 71 000 wan, cirka 650 kr. Paminner mig sjalv om att det vore dumt att kopa for mycket nar jag ska mota upp grabbarna i Bangkok. Haller i pengarna aven om det kliar lite. Kommer hem runt 06:00 pa morgonen och kan inte somna sa jag satter mig och uppdaterar bloggen lite, som ni precis last. Ikvall sa sticker jag och tranar for forsta gangen, ska traffa nagra breakare vid Anam vid 8 tiden ikvall. Innan dess sa ska jag ringa och forsoka fa biljett till teatern dar de visar breakforestallningar vid Hongik University.
Sa, dar har ni en kort sammanfattning av vad som hant hittills. Kan inte ta upp allt det ar pa tok for mycket saker som hander men ja, det blev ju ratt sa langt anda. Om ni orkat lasa anda hit sa lamna garna en kommentar!
Resa ar kul!